Hej!

Nu är jag här igen för att skriva om hur jag känner just nu.

Jag är ju tolv år och ska fylla tretton i juni. Men jag längtar inte till min födelsedag! Dom flesta barn brukar ju tycka att det är hur spännande som helst att fylla år och visst det tycker jag med. Men, det ända jag önskar mig är en hund. EN hund skulle betyda världen för mig! Tro inte att jag är ett småbarn som bara ser den goda delen med att ha hund, jag är väl medveten om allt ansvar och sånt. Tillbaka till saken, jag är en sådan person som inte tappar hoppet direkt så även fast mamma och pappa verkar negativa till hunddelen hoppas jag ändå så jävla mycket att jag ska få en hund när jag fyller år! Och jag är jätte rädd för att bli besviken om jag inte får en hund! Jag är rädd att tom börja gråta mitt i allt! Jag vill inte fylla år! Hatar det just nu, hundar är mitt liv. Men jag har just insett att det inte kan bli hund+jag=sant.. Problemet är inte att mamma inte litar på att jag ta hand om en hund utan problemet är att ingen komma hem på lunche. Ell jag kan det när jag börjar sjuan vilket är snart men mamma vill typ inte att jag ska göra det ÄVEN fast JAG vill det.

Har det jobbig just nu..

SNälla alla hundägare, hur gör ni på lunchen?

MVH

//Hanna